take it to my heart

Det är när man kommer ut igen som man inser hur kul det är. Men varför faller jag så lätt? Eller faller är fel ord. Men först har man ingen alls, sen helt plötsligt har man två. Och "har" är ju också fel ord egentligen.

Kille nr 1 som först kom in i mitt liv, som jag träffade en dag då jag kände mig så ensam och det kliade i ögonen, just vid rätt tillfälle. Vi stöter på varandra som av en slump, dagen efter att han gett mig någonting. Vi har en väldigt mysig kväll, pratar om allt mellan himmel och gjord. Så fortsätter det, och alltid vid rätt tillfälle. I några veckor.

Sen tänker jag, skit i det, eftersom han inte hör av sig. Så går jag ut och där står kille nr 2 leende som att det är mig han har väntat på hela kvällen och livet. Och han vågar säga att han är intresserad, han vill göra saker, bjuda ut mig, resa. Men vad det betyder vet jag inte riktigt.

Sen hör kille nr 1 av sig med dunder och brak (nåja) och jag vet inte om jag är kär. Fan vad jobbigt. Ja jag känner mig som värsta fjortisen just nu, kille 1 och 2, hit och dit.

Jag borde egentligen skriva en anonym blogg om kärlek, killar, sex och allt som hör till. Eller så får jag försöka våga, bli lite modigare och skriva mer här.

Ge mig inte en smula för då tar jag hela handen. Det är inte det att jag vill skynda på, jag tycker om att gå långsamt fram. Men jag vill gärna ha lite mer, veta lite mer om vart vi står och vad vi känner. Det är väl inte så fel? Jag vill veta vem jag ska satsa på eller om det inte ska bli något med nån.


Och varför kan inte jag skriva vackert?

we´ve got love
and love is all we need to start

take it to my heart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0