alone is the last place I wanted to be

Usch, ibland finns det massor jag bara vill ösa ur mig, få ur mig, använda bloggen till att på ett möjligen konstruktivt sätt vräka ut allt som gömmer sig därinne. Men det finns någon sorts spärr, jag vet inte varför. För vem bryr sig? Och bryr sig ingen är ju det hemskt också.

Förstår någon att det inte bara handlar om uttråkning eller rastlöshet, det handlar om att varje sekund, varje minut som inte innehåller något särskilt innebär förståelse för att mitt liv är ganska så meningslöst. Att jag inte räknas in någonstans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0